Hundar från förr 2

Min allra första riktigt egna hund var schäfertjejen Nikita som dock alltid kallades Kita. Jag skaffade henne när jag var sexton och den första sommaren då hon var valp spenderade vi mest på altanen i skuggan då det var en het sommar och hon inte orkade gå långt. Hon kommer från Skalkorgarnas kennel på Hisingen och var en av elva kullsyskon. Tyvärr hittar jag inte ett enda kort på henne som valp :-( Jag antar att dessa finns kvar i ett album hos min mamma. Det var svårt att välja bland alla dessa underbara valpar men hon fångade mitt hjärta genom att ta kontakt med mig, bita mig i håret och genom att vara så fantastiskt söt med sina stora öron varav bara ett ställt sig upp. Kita blev min bästis <3 Vi hade ett speciellt band och jag saknar henne fortfarande fast det är 12 år sedan hon gick bort.

 

Hon älskade pinnar och var expert på att leta reda på dem om man kastade ut dem i bushen. Hon kunde också helt plötsligt komma på att hon glömt sin pinne en bit bort på promenaden och då var hon bara tvungen att kuta tillbaka och hämta med sig den.

Bästa kompisen var med överallt <<3

Så här - med huvudet på sned och verkligen lyssnande för att försöka förstå vad man sa till henne - var en pose man verkligen minns henne för.

 

Vi hade tränat in två små bra trick - "puss på" där hon gick fram till den jag pekade på och slickades och "skaka" där hon gick till den jag pekade på (ofta min bror) och skakade av sig vattnet efter ett dopp i sjön ;-) Hon älskade att bada och simmade ofta långt ut i sjön med mig. Men kom vi för långt ut blev hon lite orolig och ville upp i min famn - inte sååå bra när man försöker simma.

Så snäll och fin tjej! Saknar henne väldigt! Hon kommer alltid ha en mycket speciellt plats i mitt hjärta - min första egna hund och bästa vän genom tonåren.